Nostalgi.

Sitter och lyssnar på The Corrs och deras skiva "Talk on corners". Jag satte igång första låten och slungades tillbaka till mitt gamla flickrum i slutet på 90-talet. Är helt sjukt!! Jag blev 12-13 år igen! Jag lyssnade jättemycket på den skivan ett tag där så det blev som soundtracket till mitt liv. Är helt galet vilka minnen som kommer tillbaka bara på grund av en viss musik.  The Corrs – Talk On Corners

Kommer också ihåg en helt vanlig fredagkväll när min bror Johan och jag sitter i soffan med våra godisburkar och tittar på tv. Godiset är för övrigt MYCKET noggrant uppdelat. :) Vi satt iaf och titta på en konsert med The Corrs som sändes på tv. Och jag kommer ihåg att vi skratta väldigt mycket åt trummisen. Han levde sig in väldigt mycket i musiken så han gjorde väldigt roliga miner. Jag kommer än idag ihåg hur han såg ut. HAHA!

Jag kommer så väl ihåg dessa fredagkvällar. När jag var liten så fick jag och mina bröder dricka läsk två ggr i veckan, fredag- och lördagkväll. Om det inte var någon spec. högtid som tex påsk eller jul. Så innan fredagsmiddagen så skulle det ju väljas läsksort från backen som stod i tvättstugan. Eller förhoppningsvis från kylen om någon ahde kommit ihåg att ställa in läsk. Favoriterna bland bröderna var iaf Troccadonk(Troccadero), Passionfruit(Passionsfrukt) och Päronsoda. Kommer inte riktigt ihåg vem som hade vilken favorit men jag tror att Jonas var extra förtjust i Päronsoda. Jag var lite sen med att börja dricka läsk men min favorit var iaf Hallonsoda. Sen efter maten så skulle godiset delas upp. Johan och jag tog fram varsin plastburk som vi la godiset i. Och så började uppdelningen: "Hur många kolor var, mamma?" "Hur många rutor choklad?" " Hur många kolasnören?" "Hur många bilar?" Den där burken var sen ens bästa vän under kvällen och följde med överallt. Senare parkerade man sig framför tv:en och Disneydags och sen lite andra serier när man var lite äldre. Mamma och pappa satt också i tvrummet och läste Aftonbladet och dagens post. Pappa somande ibland i sin fotölj med tidningen i knät. Lite senare på kvällen kom fikat fram och pappa kokade kaffe. Åh, denna kaffedoft! Det doftde så gott!! Kvällen flöt på och till slut så hände det att jag somna i soffan till Fångarna på fortet eller nåt liknande. Fast jag inte fick somna i soffan... Mamma:" Du somnar väl inte nu Jessica?" Jag: "Nej då, jag är inte trött." :) Det hände ibland att någon av bröderna la sig under soffbordet och somnade också.

Det går nästan inte att beskriva känslan jag får när jag tänker tillbaka på det här. Mysigt skulle man ju kunna säga, men det räcker inte riktigt till. Det är nog snarare känslan av värme och fullkomlig trygghet. Så det behövs inte så mycket för att vissa saker ska betyda oerhört mycket för en. I det här fallet så räckte det med en back läsk, en burk med godis, doften av nykokt kaffe och en fantastiskt varm och kärleksfull familj. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0